Dagens tekniska hjälpmedel fullständigt ösregnar över golfspelarna. Det är bollradar som TrackMan och FlightScope, avståndsmätare, laserkikare, GPS-klockor och puttingsensorer. All data som går att få fram är hisnande, men den kan samtidigt klistra fast en så hårt vid skärmen att man är trött redan när man kommit ut på banan för att njuta.

Coachen Jonnie Eriksson på Svenska Golfförbundet, som till vardags tränar herrproffsen, har sett det mesta flimra förbi. Framför allt användandet av olika typer av bollradar har vunnit mark.

– Ser man till utvecklingen under de senaste femton åren så har användningen av bollradar som mäter vad bollen och klubban gör ökat rejält. Det är extremt vanligt att använda den typen av hjälpmedel högre upp på tourerna. Nästan alla gör det, berättar han.

I dag går det att mäta nästan allting inom golfen med hjälp av olika gadgets. Som vinkeln då klubban träffar bollen, eller hur man håller armarna.

»Det kan vara väldigt värdefullt att kunna mäta hur långt bollen går i olika vädertyper och lufttemperaturer.

Vissa tillbehör sätter man direkt på klubban, och det finns kameror som med AI-hjälp ger spelaren feedback på alla rörelser. Att stå på en driving range och smacka ut bollar är i dag en helt annan upplevelse jämfört med förr.

– Allt fler golfklubbar skaffar i dag en Trackman Range eller en Toptracer Range, där spelarna får feedback i realtid på hur de slår. Tidigare slog man bara ut i tomma intet mot en flagga långt bort och såg nästan inte vart bollen landade, så det har hänt väldigt mycket.

Tekniken som vässar eliten

Inom eliten är det stor skillnad mellan spelare när det gäller graden av teknikanvändning och vilken information man vill få ut för att vässa sitt spel.

– Men nästan alla har tagit fram någon form av teknisk plan som de jobbar efter och använder hjälpmedel för att kunna utvärdera. Det kan till exempel vara väldigt värdefullt att kunna mäta hur långt bollen går i olika vädertyper och lufttemperaturer. Proffsen vet exakt hur långt de slår med en viss boll i olika väderlekar, säger Jonnie Eriksson.

Är det tillåtet för proffsen att använda sig av alla hjälpmedel?
– På övningsområdet kan de använda allt. Men det har skett vissa begränsningar på greenerna. Ett tag kunde man använda en maskin värd flera hundra tusen kronor som räknade ut exakt hur greenen lutade i alla möjliga vinklar, men den möjligheten har tagits bort för det började spåra ur och tog alldeles för lång tid. Men annars är allt tillåtet under träning.

Används samma teknikhjälpmedel även på damsidan?
– Killarna ligger i regel steget före, för att de har råd. De allra bästa tjejerna använder i princip samma saker som killarna, men längre ner i hierarkin på damsidan så finns inte pengarna. Det är även fler coacher på herrsidan.

Balansen mellan teknik och känsla

Utvecklingen ställer även nya krav på golfcoacherna, som verkligen måste hänga med för att plocka ut de bästa delarna just för sin spelare, menar Jonnie Eriksson.

– För de coacher som är källkritiska och lär sig använda rätt sak till rätt spelare så kommer det kunna vara jättebra för coachningen. Men osorterat så kan du i värsta fall slå knut på dig själv och sätta krokben för spelaren. För ju mer maskiner spelarna använder, desto sämre blir de ofta på att lita till sin egen känsla, märker jag. Man måste alltid ha i bakhuvudet att det faktiskt kan vara tekniken det är fel på, inte spelaren.

Finns det risk för att det blir för mycket teknik, golf är ju ändå en sport som handlar om känsla?
– Jag tror framför allt att det finns en risk för att använda tekniken på fel sätt. Tekniken i sig är inte problemet, men vi är gärna snabba att hoppa på och börjar använda den innan vi riktigt har koll på alla barnsjukdomarna. Vi kan även förlora oss för mycket i detaljer som gör att vi tappar helheten och i värsta fall grundtekniken.