Lag-EM för flickor, pojkar, damer och herrar är speciella tävlingar. Det tenderar att alltid bli skarpt läge på något sätt. Det här har vi sedan många år tagit fasta på.

Lag-EM är för oss ett sätt att förbereda spelarna för vad som komma skall; ett framtida proffsliv där ett slag hit eller dit kan göra stor skillnad. Det här går inte att simulera i träning, att tillhöra ett lag som litar på dig och bära den svenska flaggan på bröstet får den lugnaste spelaren att gå igång.

Nu hände just det här i Estland, det blev B-slutspel efter en svag avslutning hamnade vi 2 slag efter Italien som knep 8:e platsen.

Förutsättningarna blev då följande: 8 lag spelar om plats 9–16 i en matchstege. 3 lag åker ner till division 2. Vinner du första matchen är du säker, då spelar du sen om plats 9–12. Förlorar du första matchen spelar du om plats 13–16, där 14, 15, 16 åker ner till division 2. Dåliga odds.

Vi fick Island i vår första match. Killarna förstod allvaret, spelar helt ok men Island gör det bättre. Vi förlorar. Samtidigt förlorar Danmark och Spanien. Sverige, Danmark, Spanien. Tre stora och klassiska golfnationer i europeisk amatörgolf som alla vunnit de senaste åren…två av dessa skall ner till division 2 i Lag-EM.

Nu kan man se det här på två sätt. Och det är här “walk the talk” kommer in i bilden. Uttrycket betyder ungefär att man verkligen skall mena det man säger och backa upp det med handling, det skall inte vara tomma ord. Landslaget driver tesen att Lag-EM är bra för spelarutveckling. Matchen mot Island som vi förlorade var under hög press, perfekt för spelarutveckling. Hade vi vunnit matchen hade vi spelat placeringsmatcher om plats 9–12, tämligen ointressant.

Nu var det skarpt läge, vi håller på att åka ur Lag-EM. Det är hemskt som spelare och det är hemskt som coach, jag har varit med om det med pojklandslaget för många år sedan. Men om vi skall walk the talk; det här är det bästa som kan hända utifrån spelarutveckling, nu är det allvar. Det är dags att leverera.

När det här skrivs har jag facit. Killarna lyfter sig och gör en grym insats mot Danmark där vi avgör i särspel. Därefter Spanien, där fokuset hos våra killar är bland det bästa jag sett. Vi slår Spanien och klarar oss kvar i Lag-EM.

Men det uppstår frågor: Hade jag skrivit den här texten om vi hade förlorat mot Danmark igår eller Spanien idag? Eller hade jag pratat om små marginaler och att bollen är rund? Jag hoppas att jag hade skrivit samma text.

Det här var det bästa som kunde hända Alfons, Filip, Jakob, Simon, Wilhelm och Wilmer. De har fått spela under press på riktigt. De har lärt sig saker om sig själva som vi inte kan komma åt annars. Det som hände är bra för dem och det hade varit bra för dem även om vi förlorat. Det är bra för oss coacher som behöver tänka igenom vad som hände. Borde vi förberett oss annorlunda? Kunde vi se fördelen med att förlora mot Island? Walk the talk.

Samtidigt på Irland förlorar damlandslaget kvartsfinalen mot Finland, som man var långt före i slagspelskvalet. Flickorna i Schweiz förlorar sin kvartsfinal mot Spanien, som tvärtom var långt före i slagspelskvalet. Pojkarna i Spanien vinner sin första match och kan därmed inte åka ur Lag-EM.

Det blir matcher om placering 5–8 för damerna och flickorna, pojkarna spelar om plats 9–12.

En riktigt skarp match och sedan en utmaning för coacherna: Hur skall man få spelarna att få upplevelsen av stark press? Tyvärr går det nog inte att komma åt riktigt samma saker som händer när man spelar om medaljer eller för att hålla sig kvar i Lag-EM. Men man kan försöka komma så nära som möjligt. Både i placeringsmatcher i Lag-EM och i den dagliga träningen hemma.

Det blåser i många idrotter, det händer saker och tålamodet är kort. Om vi i svensk golf kan fortsätta stå starka i vår övertygelse och hålla en linje över tid, i medgång och i motgång samtidigt som vi tittar kritiskt på oss själva, då kommer vi att lyckas. Att växa som människa genom golfen, spelarutveckling före kortsiktiga resultat. Walk the talk, i alla lägen.