När jag blev bättre blev det riktigt kul

Han är mest känd som den sistnämnda i den norrländska brödraduon Leif & Billy. Och han gör det så bra att många faktiskt tror att han är norrifrån. Men Alfred Svensson, 30-år, härstammar från Vimmerby.  Förutom att vara en av dem som skriver, regisserar och skådespelar i Leif & Billy (SVT Play), spelar han polis med Dan Ekborg i serien Folk med ångest (Netflix) och har nästan 170 000 följare på Instagram. Men när han inte jobbar kan du hitta honom på golfbanan. En plats han inte trodde han skulle trivas så bra på som han gör.

– Jag tog Grönt Kort när jag var runt 13. Pappa har alltid spelat golf, men då bestämde sig mamma för att börja och drog med mig. Det var lite förvånande eftersom hon alltid tyckt att det var en »sprättsport«. Hon blev fast. Jag blev det inte.

För två år sedan, på Alfreds mammas födelsedag, gick familjen ut på banan tillsammans igen.

– Det var som om jag aldrig hade spelat tidigare. Jag sög!

Men det fanns nåt där. Alfred tog med sig sin pappas gamla set tillbaka upp till Stockholm, där han bott de senaste tio åren.

– Jag började åka ut till rangen. Jag märkte att jag lätt kunde stå där i tre-fyra timmar och bara slå. När jag blev bättre blev det riktigt kul.

Alfreds största intresse har alltid varit att skapa innehåll. Redan som liten började han göra filmer i skolan, och innan han och Klas Eriksson (Leif i Leif & Billy) tog steget till tv fick deras Youtubevideor miljon-tals visningar.

– När hobbyn växer ihop med jobbet blir det inte en hobby längre. Jag tror det var därför jag började gilla golf på riktigt. På golfbanan kunde jag vara helt frikopplad.

Det blev också ett nytt sätt att umgås med kompisar.

– Jag är inte överdrivet social så jag tar sällan initiativ till att umgås med folk. Om min tjej träffade sina kompisar satt jag mest och väntade på att hon skulle komma hem. Nu är jag en del av en jäkla massa olika golfkompisgäng. Jag hittar alltid någon att spela med.

» Min sämsta klubba är drivern. Tyvärr. Jag lämnade den i bagen halva säsongen. Jag ska ta fler lektioner. Någon måste lära mig att bli vän med den, just nu är vi fiender «

Trots att golfen »bara« är en hobby satte Alfred upp mål. Mål som kanske inte var helt realistiska, men de fanns där.

– Jag skulle ner under 10 i handicap i fjol. Det hände så klart inte, jag stannade på 17. Men ett tag var handicapjakten nästan manisk, det var inte bra för min spelglädje.

Till slut la han ner jakten på lägre handicap och fokuserade på att komma ut på banan och spela. Spelglädjen återvände. Och finns fortfarande där. För det mesta.

– Det är som alla säger: När det går bra är det roligt och när det går dåligt är det skit! Jag har faktiskt klivit av en tävling en gång när det havererade totalt.

Trots att han kan bli sur är han ingen tävlingsmänniska.

– När jag spelar mot folk gör det ingenting om jag kommer sist. Jag är bara kritisk mot mig själv. Skulle jag vinna så ursäktar jag mig ofta för det. Jag säger: »Jag hade tur, vettu, och du låg ju där. Det finns en anledning till att det blev så här … egentligen är jag dålig.«

Dålig är han inte. Men han vet vad han vill bli bättre på.

– Jag har något slags kontrollbehov och är väldigt långsam, analytisk och noggrann. Jag är ingen som ställer mig och ska bomba i väg så långt det går. Trots det tappar jag många slag från tee, säger Alfred och fortsätter:

– Min sämsta klubba är drivern. Tyvärr. Jag lämnade den i bagen halva säsongen. Jag ska ta fler lektioner. Någon måste lära mig att bli vän med den, just nu är vi fiender.