Ett golfhål blir roligare när man får fler valmöjligheter

Man skulle utan att överdriva kunna hävda att Magnus Sunesson vigt sitt liv åt golfen. Efter en karriär som professionell golfspelare under tolv år, varav sju år på Europatouren, har han varit engagerad som såväl tränare, coach och landslagsledare, som tv-kommentator, produktutvecklare och klubbchef.

Sedan 2014 arbetar han som konsult inom banutveckling, en roll där all hans förvärvade kunskap och öga för detaljer hjälper golfklubbar att optimera sina banor. Det behövs – och det är viktigt.

– En bana behöver presenteras på bästa möjliga sätt för att locka till sig medlemmar, gäster och sponsorer. Konkurrensen är stor och alla klubbar som vill ha en sund ekonomi behöver tänka till om vad det är för produkt de levererar. Hur ser kundstocken ut? Vem vill vi ska besöka vår anläggning? Och alla som kommer dit och spelar banan vill förstås ha en så bra spelupplevelse som möjligt, oavsett om man har låg eller hög handicap, är gammal eller ung, man eller kvinna, säger Magnus.

Att utveckla en golfbana kan handla om att göra den mer snabbspelad, mer tydlig visuellt eller om att skapa säkrare och roligare hål för fler. Ett vanligt problem är att många golfbanor är designade på så sätt att de förutsätter att alla kan slå med hög bollbana och fin carry, alltså den längd en boll flyger innan den landar. Då försöker Magnus hitta lösningar där tvärhinder, exempelvis en strategiskt placerad bäck som löper tvärs över fairway, ersätts med spelyta av gräs. Likaså kan greenbunkrar som är alltför svåra för medelgolfaren i stället bli till foregreen. Han går i gång på att golfhål ska ha en flexibel utmaning, alltså kunna spelas på olika sätt utifrån spelarens nivå.

– Ett uppdrag kan innebära väldigt många olika typer av uppgifter. Ibland är min roll större och ibland mindre. Vissa klubbar har klart för sig vilken produkt de vill presentera för användarna, andra har det inte. I den inledande processen brukar jag sitta ner med klubbledning och styrelse och få fram tydliga problem för mig att lösa. Ett vanligt resultat av mina förslag är eliminerande av »problemhål« som det alltid uppstår kö på. De flesta klubbar vill ju korta rondtiderna. Men lika vanligt är det att skapa vackrare omgivningar, säger Magnus och tar som exempel Mölle Golfklubb där målet varit att lyfta fram det unika med golfbanan.

» Så länge du ger spelaren utmaningar och alternativ kommer fler att tycka att golf är roligare «

Då Mölle öppnade år 1946 kommunicerade man i banguiden att 16 av banans 18 hål hade havsutsikt. Det stämde möjligen då men inte så här sextio år senare.

– När jag inspekterade och besiktigade banan var det bara fem hål som hade havsutsikt. Utanför banans gränser hade naturen vuxit igen. Det håller vi på att ordna till. Eftersom Mölle ligger i ett naturreservat så måste man samarbeta med länsstyrelsen, men de var med på tåget och helt eniga med mina förslag. De vill också att naturen ska restaureras och tas tillvara så som det var en gång i tiden.

Magnus filosofi går ut på att identifiera en banas själ och ta fram det unika med platsen. Han kallar det »a sense of place«, alltså känslan som en plats ger. Alla golfbanor har någonting som sticker ut, menar han.

– Det kan vara en tallskog, ett skärgårdslandskap, en gammal kulturmiljö med stengärden. Det försöker jag identifiera och utgå ifrån för att skapa en bättre spelupplevelse. Att göra banor vackrare, roligare och mer variationsrika är grundpelare som alltid finns med i mitt arbete.

Att det skulle bli golf för Magnus var nästintill oundvikligt. Född och uppvuxen i Sveriges golftätaste landskap, Skåne, slog han sina första slag som åttaåring på Barsebäcks Golfklubb ihop med en kompis.

– Hans pappa var medlem där och en dag hängde jag med honom till klubben och testade. Min familj bodde bara någon kilometer från Landskrona Golfklubb, så vi började cykla ut till klubben med bagen på ryggen. Mitt första riktiga golfset fick jag nog inte förrän jag var 11–12 år. De första åren hade jag ett hopkok av klubbor.

Det dröjde inte länge förrän han tillbringade all ledig tid på golfbanan. Handicapet rasade i rekordfart. Efter första året i gymnasiet hoppade Magnus av för att göra verklighet av sin gryende livsdröm. Endast 18 år gammal blev han proffs och kvalade så småningom in till Europatouren.

– När jag ser tillbaka på min karriär är jag nog mest stolt över att jag till slut lyckades spela till mig kortet till Europatouren. Det var en milstolpe. Jag hade försökt fyra gånger och missat kortet med ett slag tre av gångerna. Den femte gången tänkte jag att om jag inte grejar det nu så lägger jag av och börjar plugga i stället. Men så lyckades jag bli fyra i kvalet på La Manga i Spanien. Året därpå, 1987, blev mitt första på Europatouren.

» Jag vill göra banorna vackrare, roligare och mer variationsrika «

Tyvärr vann han aldrig någon ET-tävling trots att han gick i en hel del ledarbollar. Men i meritlistan finns några fina placeringar och segrar på svenska touren som Magnus ser tillbaka på med glädje.

Vad han också fick med sig från sin proffskarriär var en enorm kunskapsbank och ett tränat öga för vad som är god golfbanedesign.

– Jag har stor nytta av min bakgrund som proffs i mitt arbete i dag. Utöver min erfarenhet var jag tidigt intresserad av bandesign och har läst många böcker om det. Då, när jag spelade, kunde jag för att vila från själva spelet ägna tankar åt varför banan såg ut som den gjorde. Varför ligger den bunkern där? Det som nog hjälper mig mest är förmånen jag haft att ha fått spela fantastiska banor. För att förstå vad som är möjligt behöver man intryck från banor i världsklass. Det är lätt att bli hemmablind när man går sin egen bana varje dag.

Frågar du tio golfare om vad de tycker om en golfbana så får du förmodligen tio helt olika svar. För en spelupplevelse är högst personlig, precis som åsikten kring vad som är ett bra eller dåligt golfhål.

Samtidigt finns det vissa gemensamma drag som ansedda golfbanor delar. Spelytornas kvalitet och finish brukar rankas högt. Likaså är placering, utformning och inte minst skötsel av tees av stor betydelse, så att alla spelarkategorier kan få en bra golfupplevelse.

Detta är svenska banarkitekter och banpersonal duktiga på. De har gott renommé ute i världen och jobbar alla med att skapa bättre spelupplevelse. Majoriteten av dem arbetar utifrån den europeiska traditionen som, till skillnad från den amerikanska med sin vanligtvis »artificiella« karaktär, tar stor hänsyn till naturen. En tradition där naturens förutsättningar får styra och där banan smälter in i naturens egen topografi.

Banans »sense of place«, intrycket som platsen ger, är en gemensam nämnare för helhetsupplevelsen, menar Magnus och betonar hur viktig det estetiska är för spelupplevelsen. Men den påverkas förstås också av själva speltillfället; banans kvalitet, sällskapet man går med och ens egen dagsform.

– En spelupplevelse är klart subjektiv. Jag skulle till exempel älska att spela det 17:e på TPC Sawgrass men det skulle inte min dotter eller min mamma. Det är ett relativt kort hål med en ögreen och de hade kanske klarat att komma över vattnet, men när deras slag hade landat på green hade bollarna rullat ner i vattnet bakom green för att de haft för flack golfbana. Precis som de flesta normalspelare. Jag har sett skräckexempel på hål där många damer helt sonika hoppat över hålet och gått direkt till nästa. Så länge du ger spelaren utmaningar och alternativ, då kommer fler att tycka att golf är roligare. Och är inte det viktigast? säger han.

Men det finns faktiskt några saker man som spelare själv kan göra för att förhöja upplevelsen.

– Skaffa dig fler slag i bagen. En rikare slagrepertoar, helt enkelt. Ta en lektion eller två av din pro. Att till exempel lära sig slå bunkerslag, vilket faktiskt är enkelt när man väl fattar hur det ska göras, kommer att bidra till att du tycker det blir roligare att kliva ner i bunkern. Golf är dessutom ett väldigt mentalt spel, där skulle många få en trevligare dag genom att bestämma sig för att vara i ett visst tillstånd. Man kan vinna mycket genom att träna upp sin förmåga att påverka det.

Hittills har Magnus varit med och utvecklat över 40 golfbanor, från Timrå i norr till Bedinge i söder samt ytterligare ett par i vårt grannland Norge. Utöver bunkerrenoveringar och justeringar på Mölle arbetar han just nu bland annat med nya masterplaner för Hudiksvalls Golfklubb och Arninge Golfklubb utanför Stockholm.

Så mycket eget spel blir det inte. Men när han väl kommer ut, då är det framför allt med hickoryklubbor i bagen. Magnus har en förkärlek för klassiska linksbanor, såsom Falsterbo Golfklubb och Royal Birkdale i England, och han älskar också hickorygolf. Han spelar det så bra att han till och med kan stoltsera med två segrar i Svenska Hickorymästerskapet.

– Tyvärr spelar varken min fru eller mina två äldsta barn golf så dem får jag inte med mig. Yngsta dottern Signe spelar lite grann men det är mest fotboll som gäller för henne. Men vi vistas gärna ute i naturen och åker på små utflykter. Vi har härliga miljöer där vi bor med fantastiska promenadstråk både längs hav och i skog. Man kan ju vandra även utan klubbor!

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Golfa! #1 2022