Äntligen tillbaka på tee!

Kärlek uppstår inte alltid vid första, andra eller ens tredje ögonkastet. För Louise Nehler tog det 17 år att falla för golfen. Men så föll hon också pladask. Hela 63 rundor blev det under hennes »återvändarår« 2021. Hur hon hittade tillbaka? Det var faktiskt en fest som fick henne att damma av golfklubborna igen – bokstavligen.

–  Jag har en kompis som anordnar en egen tävling varje år. Först spelar man golf och sedan är det fest på kvällen. Jag ville verkligen gå på den där festen, men han var benhård på att man var tvungen att spela tävlingen för att få komma, och för att få spela tävlingen skulle man ha gått minst tre rundor innan. Så det var inte så mycket annat att göra än att gå upp på vinden och hämta ner min gamla golfbag, säger Louise Nehler.

Senare samma år åkte Louise och hennes man Arvid till Portugal över julen för att hälsa på hennes föräldrar som hade flyttat dit. Men resan gick inte som de tänkt sig. Strax efter att de anlänt dit gick landet in en lockdown. Pandemin hade fortfarande ett grepp över världen, och plötsligt stängdes allt runt dem ner. Men medan hennes föräldrar satt instängda i sin lägenhet bodde Louise och Arvid på en resort där det var fritt fram att vistas utomhus så länge de höll sig på området. Som tur var hade de golfklubborna med sig.

– Det enda som fanns att göra var att äta frukost, spela 18 hål och äta middag. Dag efter dag. Ganska snabbt började jag se att det gick bättre och bättre. Och bättre. Sedan var det som att någonting hände i mig, säger Louise.

Närmast besatt av sitt nyfunna golfintresse började jakten på en lägre handicap. De många golfrundorna Louise fick till det första året gjorde förstås susen. Handicapen på 54 är nu nere i 30.

Men låt oss börja från början.

Första försöket

Louise började spela golf på Motala Golfklubb som barn. Hennes mormor och morfar var riktigt golftokiga, även hennes föräldrar spelade en del och tyckte att hon och hennes systrar i alla fall skulle prova.

Louise deltog i golfklubbens juniorträning men trots att hon lyckades ta sitt Gröna Kort tappade hon suget ganska snabbt. Som för många andra i hennes ålder ägnade sig Louise åt flera intressen och sporter samtidigt, när tiden inte räckte till var det golfen som fick ryka.

» Visst är det bra att träna, men det som är det härliga med golfen är ju att vara ute på banan och se resultaten. Det passade inte mig att bara stå och nöta teknik

– Jag spelade fotboll och handboll, simmade, gick i kör, spelade flöjt och dansade. När jag slutade med golfen hade dansen blivit min passion. Jag dansade fyra, fem gånger i veckan och hade hittat det jag verkligen brann för.

I egenskap av någon som nu hittat tillbaka till golfen har hon hunnit fundera en hel del på varför hon inte fastnade första gången, och varför andra kanske lägger klubborna på hyllan.

– Jag tyckte att det blev lite segt med all träning på rangen och putting green. Det blev för lite spel. Visst är det bra att träna, men det härliga med golfen är ju att vara ute på banan och se resultaten. Det passade inte mig att bara stå och nöta teknik. Det är något som golfklubbar borde tänka på, att låta juniorerna gå ut och spela mer.

Som vuxen spelare är det andra faktorer som spelar in. Som innerstadsbo utan bil är det inte alltid enkelt att ta sig till någon golfbana, berättar hon, och efterfrågar bättre kommunikationer för de som inte är bilburna.

– En annan sak jag märkt av är hur golfbanorna kan bli mer tillgängliga för kvinnor och för de som inte spelar från det som ses som den »normala« utslagsplatsen, alltså gul tee. Många banguider har bara mätt avstånd från gul tee.

Ett annat önskemål är att det ska bli enklare att komma ut som solospelare.

– För mig och andra som har högre handicap kan det kännas obekvämt att våga gå med i en annan boll. Här tycker jag att klubbar skulle kunna hitta nya sätt att hjälpa medlemmar att få kontakt med andra att spela med. Om man inte har någon att spela med kan det bli ett hinder att komma ut, och då kan man tröttna på golfen, säger hon.

En ny säsong med utveckling och avkoppling

För egen del känns dock risken låg att Louise ska lämna golfen igen, nu när den äntligen vunnit hennes kärlek. Den här säsongen, som blir hennes tredje sedan nystarten, hoppas hon kunna spela så mycket som möjligt. Inte bara för att bli bättre, golfen har även en annan funktion i hennes liv. Trots att Louise vill fortsätta att utvecklas och gärna sänka sig till 18 i hcp är det främsta målet att golfen ska bidra till att skapa balans i en annars hektisk vardag.

– Det bästa med golfen är att jag kan stänga ute allt annat. Så fort jag stänger av mobilen blir jag fokuserad på nuet. Om man som jag arbetar mycket och är ambitiös blir det lätt att man fastnar mycket i sina tankar. Golf är nästan som meditation i rörelse, det funkar väldigt bra för mig. Jag lyckas skapa en lucka i kalendern då jag kan koppla bort jobbet, umgås och vara aktiv med kompisarna. Det är en sådan frihetskänsla att komma ut och koppla av under fyra, fem timmar. Jag ser fram emot att få till många sådana luckor i år, säger Louise.