Ordet par går långt tillbaka i tiden. Redan under romarriket användes det latinska par för att beskriva något jämbördigt. I sporter med handicapsystem – som golf och discgolf – lever den betydelsen kvar: par står för det förväntade resultatet, utgångspunkten alla jämförs mot. På så sätt görs golfspelet jämbördigt mellan golfspelare som ligger på olika höga nivåer.

På 1800-talet användes ordet faktiskt också i finansvärlden, där en aktie kunde vara över eller under sitt normala värde – sin par figure. Den tanken letade sig så småningom in i golfen. Redan på 1870-talet dök par upp som teknisk term i brittisk golf, men det var först 1911 som US Golf Association, USGA, definierade begreppet som ”det antal slag en expertspelare förväntas använda på ett visst hål”. To be up to par, alltså – att en golfspelare håller sin förväntade handicapnivå.

Vad är det som avgör ett håls par?
Främst längden, och till viss del svårighetsgraden. I dag ser vi nästan bara hål med par 3, 4 eller 5. Det är praktiskt. Terrängen och spelets tempo sätter naturliga gränser. Visst har det funnits extremfall, som ett par 8-hål på Kristianstads Golfklubbs bana på Rinkaby skjutfält för över 100 år sedan, men dessa är numera historia. Faktum är att många av dagens tourproffs sällan har problem att göra birdie på ett par 5-hål längre.

Varför pratar man både plus och minus i golf?
Nu kommer vi in på det här med plus- och minusräkning inom golf. I modern golf används par som ett centralt begrepp för att mäta prestation. Tar vi ett par 3-hål som exempel, så förväntas en scratchspelare slutföra hålet på totalt tre slag, ett par 4-hål på fyra slag, och ett par 5-hål på fem. Förväntade antal slag alltså.

Klarar du ett par 4-hål på tre slag har du gjort en birdie, minus ett slag gentemot par som måttstocken (–1). Och tvärtom, slår du ett slag över hålets par, i det här fallet fem slag blir det en bogey (+1).

Att räkna i plus och minus gör det lättare att följa spelet, inte minst för publiken när spelare är ute på olika hål. Par ger både en utgångspunkt och något att slå – en chans att utmana dig själv.