Pojkdrömmen som blev sann

Om Peter Raners känner sig sugen på att gå några hål på morgonen eller efter arbetsdagens slut behöver han inte ta sig särskilt långt. Fem meter ifrån hans ytterdörr ligger nämligen första tee på golfbanan som han byggt hemma på tomten i Slaka utanför Linköping.

Allt började när Peter och hans fru Karin konstaterade att de var alldeles för dåliga på bunkerslag.

– Jag bestämde mig för att gräva en bunker på tomten och så klippte upp en liten gräsplätt för att ha något att sikta på. Det var inga problem. Marken ligger på en sandås så underlaget är perfekt.

Men det slutade inte där. Peter, som är konstnär, är van att visualisera projekt. Det första spadtaget sattes i marken 1983. Med inspiration från banor på de skotska hedarna har han för hand grävt bunkrar, byggt en damm och anlagt greener av toppklass som till och med golfproffs har hyllat. Fyra år senare invigdes Sandliden Golf & Country Club med deltagande av SGF och en handfull proffs.

Totalt handlar det om elva utslagsplatser till fem greener med par 33. Det längsta hålet är 115 meter och det kortaste 39. Men nej, banan är inte särskilt lätt.

» Skötsel är färskvara och ska banan vara i toppskick får jag nog lägga 25–30 timmar i veckan «

– Speltekniskt är den speciell. De duktiga spelarna tycker det är jätteroligt att komma hit för den kräver så pass mycket teknik. Hålen är väl inbunkrade och dammen är i spel på fyra hål. Allt kräver precisionsslag. Då kan du göra en birdie på de ganska svårlästa greenerna, annars kan du hamna i bunkrar som är två meter djupa.

För att sköta en golfbana krävs både kunskap och en duglig maskinpark. Peter som tidigare varit medlem i både Linköping och Åtvidaberg har fått många tips och råd av greenkeepers som delat med sig av sina erfarenheter.

– Den kräver mycket skötsel. Skötsel är färskvara och ska den vara i toppskick får jag nog lägga 25–30 timmar i veckan. Maskinparken är liten men funktionell. Jag lyckades få tag på en begagnad Toro singelklippare, jag har en vertikalskärare och har också byggt ett borstaggregat. Greenerna handluftar jag.

Banan har blivit en attraktion. Ett flertal elitlag har kommit för att träna närspel, och olika morgongolfgäng och företag har spelat och tävlat. Dessutom finns det en liten driving range alldeles intill – i form av en gammal piskställning med ett driving range-nät.

– Jag ser banan som ett enda jättestort konstverk. Det var nog det som lockade mig, att forma något i naturen. Sedan har jag bara byggt vidare och ändrat och förfinat. Från början valde jag faktiskt mellan att bygga en golfbana och en labyrint. Jag är nöjd med mitt val. Nu har jag gett mig fasen på att jag vill ha de bästa greenerna i Östergötland – det är en stor utmaning.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Golfa! #2 2020