Meja och Didrik har siktet inställt på världstoppen

Många unga golfare drömmer om att ta plats bredvid stjärnorna på de stora tourerna, och det är nog många föräldrar som gärna skulle se sina barn på golfvärldens mest prestigefyllda prispallar. För många stannar drömmen just vid att vara en dröm – för andra blir det en morot som motiverar dem under långa dagar på rangen och otaliga ronder på banan.

Meja Örtengren var fyra år när hon började spela golf, sju år när hon tog Grönt Kort och tio år när hon började tävla. Som 15-åring hade hon +6,5 i hcp (!). Den största delen av hennes vakna tid har lagts på golfspel – Landeryds Golfklubb i Linköping har under tonåren kommit att bli hennes andra hem.

– Här märker jag att folk vet vem jag är. Småtjejer brukar komma fram och vilja prata med mig. När vi hade frågestund i höstas fick jag höra att jag är vissas idol. Att några ser upp till mig gör mig glad och peppad, säger hon.

» När vi hade frågestund i höstas fick jag höra att jag är vissas idol. Att några ser upp till mig gör mig glad och peppad

När Golfa! för tre år sedan uppmärksammade Mejas framfart konstaterade hon att hon sällan känner sig helt nöjd. Detta trots att hon är en av Sveriges allra mest lovande juniorer som närmast har prenumererat på segrar under hela sin uppväxt. Den inneboende känslan finns kvar även i dag:

– Det är en drivkraft inom mig, att jag alltid vill framåt och att jag alltid vill bli bättre.

Därför är det kanske inte så förvånande att Meja mejslat fram en rätt skarp framtidsvision:

– Jag vill bli bäst i världen och det har jag velat i många år. Det, och att vinna Majors … någon gång hoppas jag kunna förverkliga den drömmen. Samtidigt är det inte så viktigt att jag är bäst just nu, utan först om några år. Det är utvecklingen jag vill åt.

Mejas stora segrar och starka förebilder

Ifjol skapade Meja Örtengren stora rubriker när hon bland annat tog hem guldet i Lag-VM för amatörer tillsammans med Ingrid Lindblad (Ringenäs GK) och Louise Rydqvist (Värnamo GK) och stod som segrare på PGA Championship Trelleborg. Hon intygar själv att hon motiverades av Linn Grants och Maja Starks framgångar.

– Bara att följa deras resa inspirerar mig sjukt mycket. Att jag då och då har fått träffa dem har gett mig jättemycket.

Vad känner du att du behöver förbättra för att ta spelet till den nivån?

– Det är samma sak som landslagscoacherna har tryckt på ganska länge: att verkligen våga spela aggressivt, inte bara nu som amatör utan även när jag blir proffs. Det är ett stort steg att byta status. Plötsligt spelar man om pengar och har en press på sig att prestera hela tiden. Men att våga vara aggressiv och försöka vinna varje tävling är något som jag beundrar hos Maja och Linn. Jag hoppas att jag också kommer att kunna ha samma drivkraft när jag väl blir proffs.

Det är många personer som står bakom Meja Örtengren, allt från föräldrarna och Landeryd-tränaren Petter Ederö till landslagscoacherna Fredrik Wetterstrand och David Olsson. Själv lyfter hon även fram Svenska Golfförbundet (SGF) och landslaget som viktiga pusselbitar på utvecklingsresan:

– Det är inte så lätt att veta hur man ska lägga upp träningen, fysdelen och tävlingsplaneringen. Det är många saker som tar mycket tid och energi, och som kräver kunskap. Där är landslagsstaben tillsammans med Petter hur bra som helst. De har så mycket erfarenhet kring allt detta. De har varit så sjukt bra på att lära ut hur jag ska lära mig så mycket som möjligt om min egen sving, kropp och mitt eget spel så att jag nästan blivit som min egen coach.

» Jag vill bli bäst i världen och det har jag velat i många år. Det, och att vinna Majors … någon gång hoppas jag kunna förverkliga den drömmen

Meja, som i dag är 18 år, menar själv att hon sannolikt inte kommit så här långt utan personer som verkligen tror på henne.

– Jag hade säkert tagit mig en bit på vägen, men det finns dagar när det är jobbigt och man fastnar i detaljer. Då behöver man någon att bolla tankar med, eller som peppar dig. Det blir ganska jobbigt utan det stödet. Det behöver inte vare en tränare eller en förälder, det kan »räcka« med en kompis som alltid finns nära tillhands.

Under Mejas framfart på golfbanorna har hennes föräldrar alltid varit involverade och närvarande.

– Att ha mina föräldrar med på resan är jätteviktigt för mig. Jag träffar dem varje dag och kan alltid bolla allt med dem, för de vet vad som händer på varje träningspass. Det är skönt att veta att de finns där även när det inte går så bra, att de står bakom mig. De har alltid varit jättestöttande i min golfsatsning och vill bara att jag ska få göra det som jag älskar, säger Meja.

Didrik siktar mot collegespel i USA tourspel i Europa

Meja får medhåll av Didrik Ringvall-Bengtsson, som representerar Saltsjöbadens Golfklubb och som i dag pluggar på Riksidrottsgymnasiet i Helsingborg.

– Golf är en individuell sport, men det behövs verkligen stöttning utifrån. Som ung är det lätt att för givet att man har bra föräldrar som låter dig göra det du vill. Men just den stöttning jag får är att de ser mig som en människa, inte en golfspelare. Annars är det så lätt att bli tagen som »golfspelaren«, och inte som mig själv.

» Att vinna är jättehärligt men också läskigt på sitt sätt. Man är utanför gruppen när man vinner och när man kommer sist; det är samma typ av känslor som kommer fram när du är högst upp eller allra sist

Precis som Meja har 19-årige Didrik bra insyn i landslagsverksamheten. Han har exempelvis representerat blågult i EM, och nått hela vägen till British Boys-final.

– Varje gång jag drar på mig de blågula färgerna blir jag stolt. Tack vare SGF har jag fått så många chanser att testa mitt golfspel utomlands, på högre arenor, i tuffare väder, på tuffare banor och mot tuffare spelare. Det har också gett mig en inblick hur det är att spela på tournivå.

Didrik uppskattar att SGF ser till att före detta proffs, som Niclas Fasth och Peter Hanson, kommer ut på tävlingar och utbildar landslagsspelarna.

– Jag tror att vi är ganska ensamma om det i Europa, att vi använder sådana resurser som de gamla proffsen.

Att det skulle bli golf för hela slanten för Didrik var länge inte helt givet. Som tioåring spelade han även tennis, innebandy och fotboll.

– Tidigt i tonåren valde jag golfen, och det har jag aldrig ångrat. Tävlingsinstinkt har jag alltid haft men jag har aldrig varit den där som surat mest när jag inte har vunnit. Jag är en ganska bra förlorare och en rätt sansad och metodisk vinnare.

» Europatouren känns som ett bra första steg. Mitt långsiktiga mål är att jag ska kunna leva på golfen, ha jävligt kul med det och att vara jäkligt duktig på någonting

Didrik påpekar att man ofta är blottad i en individuell sport, eftersom det är du själv som vinner eller förlorar.

– Att vinna är jättehärligt men också läskigt på sitt sätt. Man är utanför gruppen när man vinner och när man kommer sist; det är samma typ av känslor som kommer fram när du är högst upp och i botten. Vid vinst får du plötsligt all fokus på dig… det är du som ska hålla tacktal, ta emot pris och göra intervjuer. Det är du som har hela ansvaret, säger Didrik.

Han flyttade hemifrån som 16-åring och kan nästa höst, år 2024, se fram emot collegestudier i USA.

– Jag vill se och lära mig hur de gör på den sidan Atlanten. Efter det är det ganska svårt att veta var jag hamnar. Europatouren känns som ett bra första steg. Mitt långsiktiga mål är att jag ska kunna leva på golfen, ha jävligt kul med det och att vara jäkligt duktig på någonting. Det är kanske lite abstrakt, men det är ändå så jag tänker.

Om fem år hoppas Didrik att folk pratar om honom som de i dag pratar om Ludvig Åberg.

– Då är jag en spelare på slutspurten av min collegekarriär som är väldigt lovande och syns ute på tourerna. Jag hoppas också att de pratar om mig som en person med fötterna på jorden, och en bra människa i allmänhet.

Hur kommer det sig att du lyckats så bra hittills?

– Jag har en bra självkännedom, bra tålamod och ett helhetsperspektiv på mig själv som människa och golfspelare. En annan sak är att jag är ganska duktig på att konstant hålla mig till min röda tråd. Jag finner ett ganska stort lugn i att göra mina träningsdagar på samma sätt. Och så har jag förstås ett väldigt bra gäng bakom mig som stöttar längs vägen.