Hur går en landslagstävling till?

”En för alla, alla för en.” De tre musketörernas motto må vara en kliché men det säger samtidigt något mycket viktigt. För det är genom kamratskap, samarbete och gemensamma målsättningar som framgång följer. Detta stämmer väl in på flicklandslaget som representerar Sverige på internationella tävlingar.

Svenska Golfförbundets landslagsverksamhet arbetar för att hjälpa lovande spelare att driva sin satsning framåt mot världstoppen. Alla spelare går såklart sin väg, men för de som kommer med i landslaget har detta visat sig vara en viktig komponent som ger erfarenhet för att utvecklas inför en proffskarriär, säger flicklandslagets coach David Olsson.

– Det är alltid bra att få den erfarenhet som landslaget ger, men det finns många vägar ut på touren så det är absolut inte avgörande. Det långa arbete som individen lägger ner avgör alltid i slutändan.

Noggranna förberedelser

Under ett år deltar flicklandslaget i runt tio internationella tävlingar. För David börjar förberedelserna redan när ett nytt år startar.

– Då sätter jag mig med planering av resor, bokar flygbiljetter och kollar boende och gör klart allt det praktiska. Cirka två veckor innan ett landslagsuppdrag skickar jag ut en officiell inbjudan, även om alla spelare redan vet vilka tävlingar under året de är aktuella för. I inbjudan står förutom praktikaliteter också vilka förberedelser de ska göra. Inför varje tävling försöker vi fokusera på olika saker. Är det en lagtävling så kan det vara värderingar för laget, är det en individuell tävling så är det processmål som spelaren själva har satt upp tillsammans med sin hemmatränare.

I år är åtta tjejer uttagna i truppen: Matilda Björkman, Kumla, Nora Sundberg, Stockholm, Josefin Widal, Ringenäs, Moa Stridh, Lidköping, Ida Lindqvist, Timrå, Havanna Torstensson, Halmstad, Linnea Gyllner, Gävle och Alexandra Berglund, Kungsbacka

I påskas åkte hela gänget till Paris för att spela Franska Öppna på Golf de Saint Cloud väster om den franska huvudstaden. De hade också fått förstärkning i form av damlandslagets Meja Örtengren, LPGA-spelaren Maja Stark som assisterande coach, samt Svenska Golfförbundets presskontakt Göran Söderqvist som följde tävlingen bakom kameralinsen.

Under ett landslagsuppdrag är det ofta långa dagar. Man tar sig alltid till och från banan tillsammans, vilket innebär att om någon har tidig start och vill vara på plats två timmar innan för att värma upp så måste hela gänget. Just Franska Öppna spelas som de flesta stora amatörtävlingar som 36 håls slagspel över två dagar, där de 32 bästa spelarna går vidare till matchspel och direktutslagning.

– Att resa iväg så här blir en väldig kontrast jämfört med om du åker iväg med familjen och kan sköta dig precis hur du vill. Här måste alla anpassa sig till varandra. Nu bodde vi så att vi kunde gå till banan vilket såklart var en fördel även om det tog 30 minuter. Men det var ändå långa dagar och också sena kvällar med middagar som började först vid 19:30. Det är något man får lära sig. Maja Stark som var med kunde dela med sig om hur det är ute på touren med sponsormiddagar som ofta slutar väldigt sent, men som man måste ställa upp på.

Att lära för framtiden

För att flickorna skulle få hämta in så mycket erfarenhet som möjligt hade David sett till att de reste ner ett par dagar innan tävlingen för att hinna spela in två varv. Under en av inspelsronderna hade David med sig TrackMan ut på banan för att mäta spelarnas värden på några av utslagen. Detta görs kontinuerligt under säsongen, och inte bara spelarna utan även deras tränare får ta del av dessa värden.

Den första tävlingsdagen, skärtorsdagen, var flickorna alltså väl förberedda på banan och flaggplaceringar. Nu var det varje spelares ansvar att se till att bagen packades med allt som skulle med; från bananer och vatten till regnställ och rätt antal klubbor.

» Att resa iväg så här blir en väldig kontrast jämfört med om du åker iväg med familjen och kan sköta dig precis hur du vill. Här måste alla anpassa sig till varandra.

För att skapa energi och tävlingsstämning gjorde de ett gemensamt sparringpass. Kvällen innan tävlingen hade de också en gemensam sittning då de gick igenom spelplan och banguide. Alla kan lära sig av att höra andra, eller berätta om hur man själv gör.

Efter incheckning och uppvärmning – självklart iklädda landslagsdress – var det sedan dags att pegga upp. För David handlade det mest om att försöka hålla sig cool, låta flickorna spela sitt spel, men stötta och peppa när det behövdes. Sånt som en coach gör. Efter den första tävlingsdagens spel ville en spelare gå till rangen för att tillsammans med David kolla av några grejer. Då visade Maja Stark sin rutin; hon har varit i denna situation massor av gånger, att man vill åka hem men självklart förstår och stöttar sin lagkamrat som vill gå och träna. Hon satte igång en partävling i puttning där inget var som vanligt, till exempel att putta med förbundna ögon. Få puttar gick i men skratten var desto fler, och fortsatte sedan på kvällen när alla satt till bords och åt pasta.

Flickorna sporrar varandra

Naturligtvis är det individerna som står för prestationen på golfbanan. Men framgångar är också ett resultat av ett målmedvetet gemensamt arbete, som självklart inkluderar spelarnas hemmiljöer på klubb och ofta även skola. Det är heller inte bara slutscorerna som räknas in när de analyserar om en tävling varit lyckad eller inte, menar David.
– Hade vi bara fokuserat på resultat så hade vi varit väldigt kortsiktiga i vårt tänk. Därför lägger vi stor vikt vid saker som vi vet är viktiga för flickornas spel på lång sikt, som att individen jobbar med ett processmål man har med sig hemifrån men gör det i ett tufft klimat som en landslagstävling. Målet för mig som coach är att skapa en grupp och en miljö där man trivs men också vågar misslyckas. Flickorna tävlar och tränar med varandra hela tiden. Ser man att en av kompisarna vinner en tävling och man vet att man har slagit henne, så blir det en sporrande effekt som jag gillar.

Så hur slutade det i Franska Öppna? Riktigt bra! Tre tjejer klarade kvalgränsen, Nora Sundberg vann slagspelskvalet och Meja Örtengren tog hem hela tävlingen efter en välspelad final mot spanjorskan Andrea Revuelta Goicoechea.

Efter hemkomst till Sverige väntade dock en viktig uppgift för alla: uppföljning.

– Alla åkte hem från tävlingen med lite olika fokus. Jag skickade som alltid med en utvärdering att fylla i. Någon vecka senare genomförde vi Facetime-samtal då vi gick igenom punkterna och jag gav feedback. Vad har du lärt dig? Hur var fysträningen under veckan? Hur åt du? Hur gick det med dina processmål? Uppföljning är kanske den viktigaste delen för att förbereda sig för sitt nästa steg.