Han hjälper spelare välja väg

– Min roll är att vara coach i karriärövergång. Golfsaker som strategi, teknik och mentala frågor, men också att hjälpa till i val av agent eller vilket steg i karriären som är smartast att ta, säger Jonnie Eriksson.

Själv valde han bort vanligt jobb 9–17 för att istället resa 100–120 dagar om året och möta upp golfens bästa herrspelare, ge råd – och själv se hur saker fungerar. Resten av tiden delas mellan att vara tillgänglig på telefon och vid dator för spelare, samt en mycket viktig roll, den som hemmapappa.

Vad är det spelarna tror sig veta men som du kan be dem tänka till på?

– Det är många val som ska göras när du är ung och ska bli yrkesman inom golf. Kommer deras spel att räcka till? När det egentligen handlar om livet som kringresande, att ständigt vara på resande fot och passa in i tourmiljön. Vi kan ju se data på hur bra spelare är och med den hjälpen försöker vi matcha in dem på rätt nivå så att de inte får för mycket stryk och tar för lång tid att avancera. Blir de bättre eller sämre som proffs när de inte har tid att träna och sköta sig på det sätt som behövs, var ska de bo för att vara optimalt, hur blir de bättre, vilket nästan alla som blir proffs behöver. Grundfrågan är alltså, hur blir jag bättre? Vilken tour de hamnar på blir nästa fråga.

Handlar det om att ta sin golf till nästa nivå som ska vara lagom mycket svårare, inte för enkelt men inte för tufft?

– Ja, så kan man säga. Vi har ju haft exempel där spelare känner att de bara är några slag ifrån att vara med i toppen. Två slag per rond blir mycket på en tävling och ännu mer på en säsong. Det handlar inte om flyt eller oflyt, data visar ju annat. Om du kliver in i fotbollsallsvenskan som div 1-spelare så får du massa stryk som påverkar dig negativt, så nivå är ett viktigt beslut och en svår avvägning som coach, för man får ju inte ta bort drömdrivet från en spelare.

Jonnie Eriksson jobbar uteslutande med herrgolfare, Fredrik Wetterstrand och Patrik Jonsson har samma roll på damsidan. Jonnie liknar sig gärna vid en allmänläkare. Han är den första kontakten när något ska fixas och han är den som sedan ger ”remiss” till specialisterna.

Allmänläkare eller besiktningsman är bra liknelse (skratt). När min kompetens inte räcker har vi landslagets Performance Team, som Peter Östlund när det gäller mentala biten, vi bollar jättemycket. Även Peter Hanson och Niclas Fasth när det gäller spelet, samt fystränare. Men – och det här är viktigt – alla spelare har sina egna nätverk med duktigt folk. Viktigt är att spelarna själva gör ett jäkla jobb tillsammans med sina nätverk. Så bistår vi med resurser, experter och hjälp när det behövs.

Att vägvalen ser olika ut kan illustreras med att Sverige hade två världsettor på amatörsidan samtidigt, Ludvig Åberg och Ingrid Lindblad. Ludvig drog till proffslivet efter examen och fick en lysande start där, Ingrid blev kvar i skolan och är precis klar med sitt femte år på college innan hon nu till sommaren blir proffs.

Kan man lista saker spelare kan få hjälp med?

–Mentalt – hur hanteras stress, familjesituationer, eller resa 30 veckor och saknar pengar. Hur sköts relationer med tränare och vänner? Reagerar spelare annorlunda i motgång? Fysiken – hur får jag till träning när jag reser och tävlar? Val av caddie – vad har spelaren råd med? Har vi kontakter, kanske kan vi skjuta till lite resurser första tiden för att se hur det funkar. Spelstrategi – att vara på tävlingar och se om spelaren gör det vi kommit överens om.

Hur ser en normalvecka ut för dig?

Finns inga (skratt). Anpassar min tid efter vad spelare behöver och ofta handlar det om att förmedla det till spelarens nätverk och Performance Team. Har löpande samtal med alla, ibland varje vecka, ibland var tredje vecka.

Hur skapar du förtroende hos spelarna?

Jag är en ganska lugn person som inte hetsar upp mig samt att landslagsverksamheten har en stabil grund, vi jobbar med det vi tror på och det skapar trygghet.