Fotografen som bevakat Masters 29 gånger
Säg den golfare som inte drömt om att få komma till Augusta National för att se The Masters. En svensk har just packat väskorna för att besöka denna plats för 29:e (!) gången. Det är ingen spelare eller medlem utan den som skapar mest synlighet i svensk media för svenska golfstjärnor. Christer Höglund, fotograf.
Varje år tar Christer ledigt från det egna företaget i Karlstad för att bevaka några av de största idrottsevenemangen, som golfmajors, OS, Ryder Cup, Solheim Cup. Han ser det som kul semester och förtjänsten består av utmaningen och upplevelsen.
Innan du utropar ”jag kan också tänka mig semester på The Masters”, så ingår tidiga morgnar, sena kvällar, upp till 26 000 steg per dag släpandes på kameror, teleobjektiv och annat. Oavsett fuktig tropikvärme eller monsunregn.
Arbetet på Augusta är numera två veckor. Tjejtävlingen Augusta Nationa Women´s Amateur (ANWA) spelas veckan före The Masters och bevakas förstås även den. Det betyder runt 300 000 steg totalt. En grundtränad orienterares kropp behövs.
-Jag tränar fortfarande, springer orientering och gör vissa övningar för att orka gå. Förr gick man ju med 30 kilo. Två kameror, objektiv och gigantiskt teleobjektiv. Klart axlarna tagit stryk, så det gäller att träna. Viktigast är bra skor, bra sömn och äta bra på rätta tider. Att äta dåligt eller vara bakfull funkar inte i vind och ösregn som påminner om en biltvätt. Inte heller i 30 graders värme och sol, säger Christer som fyller 70 år i sommar.
Christers huvudsakliga uppdragsgivare är förutom Svensk Golf och Svenska Golfförbundet, Tidningarnas Telegrambyrå (TT) som förser riks- och lokalmedia med nyheter och bilder. Så när svenska golfare är i farten kan Christers bilder publiceras i närmare 100 dagstidningars webb eller papperstidningar.
1997 bevakade vi tillsammans The Masters och fick se Tiger Woods utklassa allt motstånd och vinna sin första major. Sedan dess har Christer varit på plats utom pandemiåret 2020 och tillhör kändisarna i mediacentret.
-Det måste vara världens bästa arbetsplats inom sportvärlden och jag känner ju alla som jobbar där nu. Har med godis från Sverige, då blir man lite extra populär. Arbetsmässigt har jag varit där så många gånger att jag vet hur högt solen står vid alla tidpunkter på alla hål, vilket gör att det går att planera in de bästa bilderna vid rätt tid. Är det ingen sol, ja då blir det fuck off-bilder, säger Christer på bred Karlstaddialekt.
Med så många år i den här mediebranschen så finns det förstås många historier som kan berättas, men det krävs en bok eller ett antal poddsändningar för det. Vi bad dock Christers mångårige reskamrat Thomas Tynander berätta en speciell historia i en separat text som går att finna här bredvid.
Du har sett Annika Sörenstam vinna flera majors och Henrik Stenson The Open 2016. Häftigast ur svensk synvinkel?
-2004 på The Colonial när Annika utmanade herrarna på PGA Tour. Det mediala intresset var något alldeles extra. Vi förstår inte i Sverige hur stor Annika var och fortfarande är i USA, säger Christer.
Hur skulle du säga att yrkesrollen och förutsättningarna förändrats?
-Från tung utrustning till ljudlösa kameror som ställer in allt och kan sända från banan. Men också själva fototekniken. Förr var det ett hantverk, med olika typer av film, mäta ljus. Då fanns bildredaktörer på redaktionerna som valde bilder. I dag är jag min egen redaktör och måste jobba annorlunda för det är lätt att bara ”trycka av” i slentrian då det aldrig använts så många bilder som nu. Jag vill ha dialog med skribenten och få helhet i rubrik, text, bild och bildtext som ska locka till läsning. Under Ryder Cup i Rom 2023 fick TT in 13 000 bilder om dagen från olika bildbyråer. Om jag då vet vad TT:s reporter ska skriva kan jag konkurrera med byråbilderna, konstaterar Christer.
” Medievärlden och bevakningen av golf har varit under stor förändring de senaste decennierna. Presstälten är mindre, skribenterna färre och de långa kameralinserna syns inte längre regelbundet. Men de senaste 30 åren har Christer Höglund funnits på plats och dokumenterat en fantastisk era inom svensk golfsport. Många av Sörenstams majors, Stensons banbrytande triumf på Troon och Åbergs genombrott på Augusta har tillgängliggjorts för svensk publik genom Christers kamera. Tack vare hans närvaro har vi bjudits in att dela de banbrytande ögonblicken.”
// Tobias Bergman, kommunikationschef Dormy, fd chefred Svensk Golf.
Vad är en bra golfbild?
-Antingen en spelare i en miljö som är vykort och landskapsfoto. Eller känslor och då måste man komma nära inpå som ett porträtt. För det krävs bra zoom som klarar det, då det blivit svårare att få arbeta nära spelare. Men funkar bra, det är sällan grinigt med spelare. Blir det så beror det på ett dåligt slag och att det behövs något eller någon att avreagera sig på. Har man då den största hatten och syns så hamnar man själv i fokus, avslutar Christer.
Har han då spelat Augusta National, undrar ni säkert?
-Jo, redan första året 1997 morgonen efter Tiger Woods söndagsuppvisning. Från samma tees och med samma flaggplaceringar. Ni kanske har sett den stora resultattavlan till höger på första hålet? Christers drive gick över tavlan och landade utom synhåll. Där väntade överraskningen att det amerikanska tv-bolag som sände tävlingen körde morgonstudio i direktsändning och en ljudtekniker pekade glatt på golfbollen några meter från studion. Vår fotograf lyckades knacka ut bollen på fairway utan att själv hamna i bild.
Efter många gemensamma resor i spåren av svenska golfstjärnor fick Christer Höglund sommaren 2004 en briljant idé:
– Vi hoppar hotell vid The Open och tar husbil. Stor som en trerummare. Blir gôrbra, sa han.
Höglund chefar när han får feeling så vem var jag att säga nej.
Han plockade upp mig utanför Göteborg i en husbil av det mindre slaget. Vi köpte proviant, fyllde kylen och vattentankarna.
När vi kom till hamnen för färjan kom första snytingen. Det blev ingen båt med taxfree och disco, utan dansk containerbåt från oljehamnen. Vi bodde i små celler och hade inget att göra i 30 timmar. När vi körde av var vi inte utanför Newcastle, som vi väntat oss utan nära London. Blev en natts vansinneskörning upp till Royal Troon i Skottland.
– Vi får parkering och el bakom presstältet, lovade Christer när vi kom fram vid soluppgången.
Så blev det inte. Vi fick parkera i byn, där det var parkeringsförbud. Varje natt väcktes vi av fulla britter från krogen som fått napp och ville hyra husbilen för en timme. Nätterna slutade med att p-vakter eller polis bad oss parkera om. Sömnen var fläckvis. Kylen gick sönder redan på väg till Göteborg och all proviant från Sverige var förstörd. När jag skulle duscha tog vattnet slut efter 40 sekunder. Läcka?
Golfveckan under The Open blev en prövning. Då jag sov ovanför förarhytten var det så trångt att det kändes som en likkista för mig som är drygt två meter.
Ryktet om vår misär spred sig. The Sun skrev en artikel om oss.
När veckan var över åkte vi inte hem.
Nej, vi skulle vidare till Evian. Så vi åkte tillbaka genom England, körde nog högertrafik i någon rondell, tåg biltåget genom tunneln och korsade sedan norra Frankrike. Eftersom vi inte längre hade så mycket att säga till varandra lyssnade vi på en ljudbok, en deckare, och först vid alperna upptäckte vi att CD-spelaren kastat om kapitlen random, så de kom i oordning. Efter 16 timmars lyssnande hade vi knappt märkt det.
Vid Evian Resort Golf Club parkerade vi vid foten av en snöklädd alp, pustade ut och arbetade. Men humöret och energin var trots den vackra omgivningen på noll. Efter tre dagar gav jag upp och flög hem.
Veckan som följde spelades Scandinavian Masters på Barsebäck. Jag tog bil till Skåne och det första jag såg på parkeringen var ”trerummaren”. Christer hade tappert fortsatt sin resa och nu möttes vi igen. Men jag hade hotell i Malmö.
Husbilsresan är ett fint minne i dag och resultatet av att Christer som alltid försökte lösa så att vi hade det bra och problemfritt. Han har genom alla år, bland annat 14 gemensamma besök på The Masters, varit en fantastisk reskamrat. Underhållande och med värme har han välkomnat mig som sin Sancho Panza. Han har fixat boenden, hittat smarta flyglösningar och var noga med att vi alltid hade med oss mutchoklad, helst Daim, till pressdamerna under Masters.
Jag har i dag gått vidare till annat, men jag saknar våra resor. Jag saknar Christer. Tack, kompis. Du gjorde det alltid ”gôrbra”.
// Thomas Tynander, Chefredaktör Arvika Nyheter, tidigare reporter på Sportbladet och redaktör på SvT Sport.
Ålder: Fyller 70 år i sommar
Bor: Karlstad
Yrke: Fotograf, Entreprenör, bygger webbshopar och SEO
Utbildning: 2 år Fotoskola Göteborg, € år tekniskt gymnasium
Medlem: Sommarro i Karlstad (12 i hcp som bäst)
Utrustning: Senaste ljudlösa från Canon med objektiv 100–300 zoom x2 (kan bli 200–600) som kan skicka bilder direkt från kameran. Dyr? Ja, ”fåfängesdyr”…
Kännetecken: Stor vildmarks/äventyrshatt och långärmad tröja (efter för mycket sol och malignt melanom)
Meriter: Vinnare i pressfotografernas tävling Årets Bild för bästa sportbild och bästa sportkollektion ett flertal gånger
Bevakat: 9 olympiska spel, totalt cirka 85 golfmajors, Ryder Cup och Solheim Cup.
Favoritspelare: Jesper Parnevik. Han förstod betydelsen av bra bilder för hans image, PR och marknadsföring. Ja, hela den familjen gör ju det.