– Jag gick Riksidrottsgymnasiet (RIG i Helsingborg) och där tändes en gnista för att gå på college. Det kändes som en cool grej och där fanns ju Linn (Grant) och Maja (Stark) som skulle åka. Samtidigt, om du vill konkurrera om att bli bäst och spela på LPGA så är college ett bra steg på vägen. Du lär känna USA som land och det finns ofta resurser som vi inte har i Sverige.

Du hade möjligheten att välja, hur tänkte du?

– Jag tittade på skolor i sydöstra USA för att jag ville ha gräs året runt. Kände mig väldigt klar med inomhusträning. Bestämde mig för University of South Carolina i Columbia, som jag först hade besökt, det är viktigt att göra. Jag ville ha en skola med resurser att hjälpa mig bli den bästa golfspelaren som möjligt under fyra år. Det var tufft spelschema, många bra banor och bra startfält. Men också en resa att komma in som rookie eller freshman som det heter, att träna hårt och utvärdera längs vägen. Genombrottet kom när jag vann Annika Collegiate mitt tredje år och fick inbjudan att spela LPGA-tävling i Florida.

Var det då du kände att det är ju hit vägen ska ta mig?

– Det var skitcoolt att få testa på det och jag stod på 18:e green och pratade med Linn och sade att nu har jag fattat att det här är min stora dröm och hur fantastiskt det skulle vara att få göra det här varje vecka. Då sade Linn – vet du, det är så skönt att få en påminnelse för jag lever just nu din dröm och det var en gång även min dröm. Ja, skitcoolt var det.

Samtidigt med att framgångarna kom så tog du även examen?

– Vann ju EM-guld individuellt året därpå och fick spela ANWA på Augusta två gånger, och så Arnold Palmer Cup, samt seger i lag-VM med känslan hur roligt det är att göra saker tillsammans. Samtidigt bestämde jag mig för att fullfölja skolan och ta examen. Jag har två, en inom marknadsföring och finans och så en inom sportmedia. Jag är jättenöjd med utbildningen, har varit superkul att plugga.

Var det inte tufft att både prestera i golf och i plugget?

– Jag kände att skolan var ett väldigt bra sätt att ta ett steg bort från golfen i bland, att kunna tänka och göra annat och skönt att ha examensbeviset i ryggen. Det finns där den dag golfen kanske inte lockar lika mycket. Jag kände tredje året att pressen på att bli bra släppte lite och att det finns även annat jag kan bli bra på. Fyra år i skola och med golfspel i USA har också gett ett stort och bra nätverk.

Så blev du proffs direkt efter skolans slut?

– Nej, jag bestämde mig för att komma hem, men inte självklart att bli proffs direkt. På tjejsidan är det så att efter du pluggat men inte spelat kval så har du ingen spelrätt eller kategori på någon tour. Jag fick wild cards och inbjudningar och lyckades få ihop ett LET Access-schema (LETAS) och började med att spela de tre som fanns i Sverige. Proffsdebuterade på Landeryd i år och testade också en Epsontävling i USA för att känna på skillnaderna lite.

Har du diskuterat karriärövergångar med någon?

– Jag har pratat mycket med Fredrik (Wetterstrand, landslagscoach) och förstås med Hans Larsson, min tränare (som också har Ludde Åberg och Madde Sagström). Men i bland måste du ta egna beslut och några hårda smällar för att verkligen förstå de goda råden i praktiken. Så jag gjorde fem tävlingsveckor i rad, vilket var väl tufft för att också kunna balansera övrigt i livet. Att kunna gå ifrån och inte ta med sig jobbet hem är svårt, men du lär dig under tidens gång, en inlärningskurva och process du måste vara ok med. Att reflektera och utvärdera är viktigt.

Sammanhållningen i landslaget, oavsett nivå, känns betydelsefull?

– Det är fantastiskt att få sparra mot varandra men också dela med sig och ta del av erfarenheter och kunskap i stället för att bara fokusera på din egen utveckling. När jag gjorde LPGA-debut var där tio svenska spelare och alla kom fram och önskade lycka till. Jag bodde den veckan med Frida Kinhult och att vi åkte och spelade in ihop gjorde att jag kände mig lite som hemma. Så otroligt häftigt och har mycket att göra med Golfförbundets och landslagets jobb med att kunna samla spelare på alla nivåer och att alla blir bättre tillsammans.

Så hur ser nästa sträcka av vägen ut?

– Jag kan på meriter hoppa över första kvalet och spela andra kvalet till LPGA i Venice, Florida i mitten av oktober. Förhoppningsvis går jag vidare till steg tre, men är oavsett kvar i USA till december och därefter till Marocko för kvalet till Ladies European Tour (LET). Håller alla dörrar öppna och ser var jag hamnar. Jag kommer nästa år att vara där mitt spel platsar just då, men jobbet är att hela tiden bli bättre. Det kan krävas tålamod och det har jag, men också att kunna stoppa negativa spiraler tidigt. Att ta på sig objektiva glasögon för att se vilken väg som ska tas för ytterligare en bit på resan.