Vi hörs på telefon en eftermiddag i november, Pernilla vid middagsbordet i hemmet i Orlando där det bakats surdegsbröd som alternativ till Bull-Olles Bollnäslimpan som fanns med i uppväxten.

Pernilla skrattar till, hon har precis fått e-post från Bollnäs där golfstudion öppnat för vinterträning. I Florida skiner solen och livet är behagligt.

-Jag hade ju ett val, alpint eller golf. Har aldrig ångrat att det blev golf i samband med ett landslagsläger i varma Spanien. Jag har spelat i alla klimatzoner och skulle ha svårt med kylan i dag, säger Pernilla, som vanligt leende.

En häftig resa började i Bollnäs och avslutades på Hawaii efter 16 år på den amerikanska touren.

-Om du sagt där och då i Bollnäs hur min resa skulle se ut, hade jag aldrig trott dig. Jag är också glad över att själv fått bestämma slutet. Jag kände väl sommaren 2024 att det var dags. Spelade lite färre tävlingar och märkte att jag var klar trots fantastiska år. Nu är det dags för familj och ett annat steg, konstaterar Pernilla.

Det största i karriären är segern i ANA Inspiration (idag Chevron Championship) 2018 där Inbee Park besegrades i ett särspel på det åttonde hålet och måndag morgon på Mission Hills. Förutom den klassiska majorsegern har hon 12 topp tio-placeringar och 57 placeringar bland de 25 främsta på LPGA Tour.

Hur många gånger har du tänkt tillbaka på den veckan och vad som gjorde att allt fungerade då?

-Otroligt många gånger! Min karriär summeras av att jag tagit min tid, gjort alla steg på det landslaget kallar utvecklingstrappan och inte hoppat över något för att bli bättre. Det enda jag hoppade över var väl att jag tog en major innan det blev seger i en vanlig tourtävling. Det var små detaljer och hårt arbete som gjorde att det föll på plats nionde året på touren, säger Pernilla och redogör för en chansning som gick hem.

Det är nu ni unga spelare som vill bli bäst i världen ska läsa noggrant om en spelare som varit mer tävlingsinriktad och målmedveten än någon annan.

En höstvecka 2017 var Pernilla långt ned på reservlistan till en tävling i Taiwan. När hon vaknade på tisdagen hade hon hoppat upp till första reserv och med vetskapen om att en spelare kanske skulle dra sig ur. Flyg bokades med egna pengar (reserver fick bekosta resor själv) till samma kväll och torsdag morgon vid 05 på morgonen lokal tid landade hon i Taipei för att direkt åka till golfbanan där den med ryggont dragit sig ur.

Men – du skulle starta först, klockan 08:00, med en lokal caddie?

-Som tur var hade jag spelat banan tidigare och kom typ 35:a i tävlingen, vilket gav en plats i tourfinalen, där jag kom fyra och hade en putt på sista hålet för att nå särspel. Då var första gången jag kände mig bekväm med att vara i segerstriden. Det hade jag sedan nytta av i särspelet i ANA Inspiration. Det andra var att jag spelade dåligt ett par veckor innan den majorn och min tränare Patrik Jonsson kom över till Phoenix för att egentligen slipa på detaljer, men i stället ägnade vi sex timmar om dagen på rangen och hittade något som funkade när jag vann. Hårt arbete lönar sig och ta alltid chansen att spela är väl lärdomen.

Så hur gick tankarna efter den segern?

-Man tror väl inte man ska vinna en major först, så det blev problem att spela lika bra efter det och jag satte press på mig själv. Min mentala coach frågade vilka mål har du nu, ska du ställa skorna på hyllan? Svårt sätta mål, en ”vanlig” tourtävling kändes som ett steg tillbaka och att sikta på en major till nästan för stort, konstaterar Pernilla.

I Sverige är golf häftigt bland unga killar, men inte bland tjejer. I USA är det tvärtom. Varför?

-Det finns många evenemang där tjejer kan testa golf, umgås och ha kul. Golf är coolt bland tjejer i 20-årsåldern. Det är snyggt mode, kul miljö att hänga i och visa upp i sociala medier. Unga tjejer är det segment inom golfen som växer mest. Jag tror det är en kulturell skillnad. I USA är det ok att vara bäst, ta för sig, höras och synas, vilket ger unga tjejer självförtroende och gör det lättare att börja med en individuell idrott.

Du satt ju i LPGA-styrelsen, hur ser du på tourens framtid?

-Jag ser väldigt ljust på LPGA, men touren behöver stjärnor som gillar att bjuda på sig själva, som publiken vill se, följa och supporta. Det behövs en amerikansk världsetta (Korda var det), men Nelly har hög integritet och skulle förmodligen inte fått sina resultat om hon kompromissat med marknadsföring. Jag skäms ju att säga det, men när jag är hemma så kollar jag knappt på LPGA, det är tråkiga tv-sändningar, alla involverade vet om det. Det måste spenderas mer pengar i tv-produktion, vilket är på gång 2026.