Vad får man för pengarna, egentligen?

De flesta frågor har ett enkelt svar och ett som är mer komplext.

Det enkla svaret på varför det inte finns hög tillgänglighet på bra banor med hög kvalitet är att det faktiskt är för billigt att spela golf i Sverige. Fundamental ekonomisk teori säger att den ekonomiska jämvikten, alltså rätt pris, ligger i skärningspunkten mellan tillgång och efterfrågan. I dag är efterfrågan större än tillgången, vilket talar för att priset för att spela golf borde vara högre.

Det mer omfattande och fördjupande svaret är längre och betydligt mer komplext. I traditionella golfklubbar är ägaren, säljaren och köparen samma person. När priset då ska sättas har köparen historiskt vunnit.

Det är mänskligt att det blivit så, men det är inte bra.

Det finns 450 golfklubbar i Sverige. En tiondel av dem är så kallade A1-klubbar. Det innebär att de drivs som aktiebolag. Bro Hof, Ullna, Barsebäck, PGA National, Hills, Vallda, Sand, Lanna, Vidbynäs och Omberg är bara några av de mest kända A1-klubbarna. Där är det inte medlemmarna som äger klubben och anläggningen, det gör aktieägarna. Inte sällan är det en eller några få starka ägare som styr driften och utvecklingen av banan medan medlemmarna betalar sin årsavgift och fokuserar på sin golf.

0m vi räknar bort 10 procent av de övriga klubbarna som avviker på något sätt i den ena änden och 10 procent som avviker på något annat sätt i andra änden får vi en massa på drygt 300 traditionella svenska golfklubbar. De här golfklubbarna är strukturerade så att den idrottsliga verksamheten bedrivs i föreningen. Dessutom äger föreningen ofta ett aktiebolag där det mesta av driften av golfanläggningen sker.

Den här artikeln publicerades ursprungligen i Golfa! #2 2021